SKL inleder debattartikeln, som bland annat publicerats i Göteborgs-Posten på fredagen, med att konstatera att förslagen från Högskoleverkets utredning av sjuksköterskeutbildningen inte duger. I stället vill organisationen att regeringen tillsätter en ny utredning och bjuder dessutom in Vårdförbundet till en diskussion om utbildningsfrågorna.
SKL skriver att grundutbildningen till sjuksköterska brister i den verksamhetsförlagda utbildningen, praktiken. Åsikten ska ha stöd av såväl nyutexaminerade sjuksköterskor som vårdchefer. Som exempel nämner SKL att vissa utbildningar har 50 praktikveckor och andra bara 13.
Bristen i kompetens hos de nyutbildade sjuksköterskorna gör att landstingen måste använda pengar till internutbildning. Pengar som, enligt SKL, i stället borde gå till vården. Det är inte landstingens uppgift att täcka upp för brister i utbildningen, lyder resonemanget.
När det kommer till specialistutbildningarna så upprepar SKL det faktum att tillgången på specialistsjuksköterskor inte matchar vårdens efterfrågan, trots att antalet specialistutbildade sjuksköterskor relaterat till befolkningen har ökat. Det finns fortfarande ett stort behov av specialistkompetens inom områdena operation, äldrevård, psykiatri och anestesi.
Sammantaget gör detta att kompetensen inom vården inte matchar patienternas behov vilket kan hota svensk sjukvård, som SKL formulerar det.
I väntan på den eventuella utredningen sträcker SKL ut en hand till Vårdförbundet. Tillsammans med förbundet vill SKL verka för en rad punkter:
* Kommuner och landsting ska bli bättre på att kommunicera kompetens och kompetensbehov med lärosätena.
* Lärosätena ska utbilda fler specialistsjuksköterskor inom framförallt psykiatri och äldrevård.
* Lärosätena ska samarbeta bättre.
* Utbildningarna ska bli mer flexibla, exempelvis vad det gäller distans- och deltidsutbildningar.
* Kommuner och landsting måste bli bättre på att belöna medarbetare som utbildar sig, tar ansvarsfulla uppdrag och sedan ”levererar bättre resultat”.
Debattartikeln är undertecknad av ledningen för SKL:s förhandlingsdelegation.

HELA ARTIKELN FRÅN SKL

Kompetensbrist kan hota svensk sjukvård

Det finns brister i utbildningssystemet för sjuksköterskor. Tillgången på kompetens möter inte patienternas behov på bästa sätt. Landstingen måste idag använda pengar till utbildning, som istället skulle kunna användas för patienterna. Det är inte acceptabelt att vården måste täcka upp för brister i den reguljära utbildningen.
Högskoleverket har nyligen utrett sjuksköterskors specialistutbildning. Men de förslag som nu ligger på regeringens bord duger inte. Riskerna för att utbildningarna inte kommer att möta patienternas behov kvarstår. Det kan också bli stora skillnader i innehåll och kvalitet mellan olika utbildningar och olika skolor.
SKL vill att regeringen tillsätter en bred utredning som ser över systemet.
SKL vill också bjuda in Vårdförbundet för att diskutera utbildningsfrågor och långsiktig kompetensförsörjning utifrån patienternas behov.
För 20 år sedan dog över 30 procent av dem som drabbats av hjärtinfarkt inom 28 dagar. Idag är siffran nere på 13 procent. Det är ett bara ett exempel på hur vården har förbättrats. Nya läkemedel, ny teknologi, nya behandlingsmetoder och inte minst IT-utvecklingen innebär en ständig omvandling av vården.
Detta påverkar också kompetenskraven. Behovet av specialister inom olika yrkesgrupper ökar när vården blir allt mer specialiserad. I takt med att vården utvecklas behövs också nya yrkesgrupper inom vården. Logistiker, tekniker och beteendevetare används redan idag, men behovet av dessa yrken kommer att öka. Det påverkar också innehållet i arbetet för andra yrkesgrupper i vården.
Det är viktigt att kommuner och landsting arbetar långsiktigt med att se över vilka behov av nya kompetenser som behövs på sikt och förser skolorna med kunskap om framtida kompetensbehov.
Att de reguljära vårdutbildningarna på olika nivåer hela tiden anpassas efter de behov som finns i vården är avgörande. Detta är statens och högskolornas ansvar. Här finns dessvärre oroväckande brister som på sikt riskerar att gå ut över vårdens kvalitet och över patienterna.
Grundutbildningen för sjuksköterskor brister när det gäller att förbereda sjuksköterskorna för det praktiska arbetet, det anser både chefer i vården och nyexaminerade sjuksköterskor. Mer verksamhetsförlagd utbildning behövs. Skillnaderna är också stora mellan olika utbildningar – de varierar från 13 upp till 50 praktikveckor.
När det gäller specialistsjuksköterskor är det svårt att nå balans mellan tillgången på utbildade specialister och den efterfrågan som vården har, även om antalet specialistsjuksköterskor har ökat relaterat till befolkningen. Generellt sett är behoven störst inom operation, äldre, psykiatri och anestesi, men skillnaderna är stora både mellan olika regioner och olika specialistyrken.
I väntan på en bred utredning som tar ett helhetsgrepp över frågorna vill vi tillsammans med Vårdförbundet göra vad vi kan för att förbättra situationen.
 
  • Kommuner och landsting måste bli bättre på att förse lärosätena med kunskap om vilken kompetens de behöver både på kort och lång sikt.
  • Högskolorna måste utbilda fler inom vissa specialiteter, framförallt på psykiatri- och äldreområdet.
  • Lärosätena måste öka samarbetet sinsemellan. De måste ibland gå samman i anordnandet av gemensamma kurser.
  • Högskolorna måste anpassa utbildningarnas form och innehåll efter studenternas behov och efter att den dagliga verksamheten i vården ska fungera. Möjligheterna till distans- och deltidsutbildning behöver öka.
  • Kommuner och landsting måste bli bättre på att använda individuell lönesättning för att belöna medarbetare som utbildar sig, tar mer ansvarsfulla uppdrag och levererar bättre resultat.

Svensk hälso- och sjukvård bärs upp av engagerad och kompetent personal. Men medarbetarnas kompetens ska användas fullt ut. Det handlar om patienternas säkerhet. Det är nödvändigt för att den positiva utvecklingen i svensk sjukvård ska fortsätta.
 
Ingela Gardner Sundström (M), Ordförande i förhandlingsdelegationen, Sveriges Kommuner och Landsting

Helenè Fritzon
 (S), 1:e vice ordförande i förhandlingsdelegationen, Sveriges Kommuner och Landsting

Eskil Johansson
 (C), 2:e vice ordförande i förhandlingsdelegationen, Sveriges Kommuner och Landsting

Artikeln har publicerats i Göteborgs-Posten, 2011-01-14. En något redigerad version har även publicerats i Gotlands-Tidningar, 2011-03-05; Kristianstadsbladet, 2011-03-07 och Borås Tidning 2011-03-07.