Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder. I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.- inte perfekta, inte raka och väl ansade utan lite böjda och utbredda
- med starka rötter djupt förankrade...
Min farmor reste ensam mellan Sverige och USA för att arbeta minst ett par gånger vid förra seklets början.
Min farfar satt i Riksdagens andra kammare en period på 1910-talet.
En av mina kusiner, en barnsjuksköterska, var förr chef på en barnavårdscentral- hon anställde enhetens läkare
- de läkare som fungerade fick fortsatt uppdrag
- de läkare som var oseriösa och slarviga fick aldrig komma tillbaka
En av mina kusiner var kvalitetsansvarig på ett av vårt lands största företag - han har rest till underleverantörer i många år, jorden runt, för att kontrollera kvaliteten på deras produkter
En av mina kusiner var personalchef på ett stort statligt bolag i Sthlm i många år
En av mina kusiner har ledande tjänst vid ett av landets gamla universitet sedan många år
Min farfar satt i Riksdagens andra kammare en period på 1910-talet.
En av mina kusiner, en barnsjuksköterska, var förr chef på en barnavårdscentral- hon anställde enhetens läkare
- de läkare som fungerade fick fortsatt uppdrag
- de läkare som var oseriösa och slarviga fick aldrig komma tillbaka
En av mina kusiner var kvalitetsansvarig på ett av vårt lands största företag - han har rest till underleverantörer i många år, jorden runt, för att kontrollera kvaliteten på deras produkter
En av mina kusiner var personalchef på ett stort statligt bolag i Sthlm i många år
En av mina kusiner har ledande tjänst vid ett av landets gamla universitet sedan många år
*** Ändringar gjorda 4 december 2023.
Min farmor Tekla Kjellman reste ensam mellan Sverige och USA för att arbeta minst ett par gånger vid förra seklets början. Min farfar, Albert Karlson var liberal riksdagsman en period på 1910-talet.
År 1924 förlorade de sin gård på grund av en borgen för en skeppsredare.
Namnet har inte nämnts i mitt hem. Det har varit en hederssak.
Makarna hade fyra barn i ålder 1-8 år och farfar hade en äldre son, prematurfödd, vars mor dött.
En av mina kusiner, en barnsjuksköterska, var förr chef på en barnavårdscentral
- hon anställde enhetens läkare- de läkare som fungerade fick fortsatt uppdrag
- de läkare som var oseriösa och slarviga fick aldrig komma tillbaka
En av mina kusiner var kvalitetsansvarig på ett av vårt lands största fordonsföretag - han har rest ensam till underleverantörer i många år, jorden runt, för att kontrollera kvaliteten på deras produkter.
En av mina kusiner var personalchef och ingick i VD gruppen vid statligt bolag i Sthlm i många år.
En av mina kusiner har varit forskningssekreterare vid Vetenskapsrådet, och är forskarstöd och enhetschef vid ett av landets gamla universitet sedan många år.
Min bror har varit forskarstöd vid högskola.
* Jag utsågs till huvudpostkassör vid regionsansvariga huvudpostkontoret Skövde 1 vid 22 års ålder.
Alla kontanter som sändes mellan Skövdes dåvarande Riksbank och ca 40 banker och postanstalter i regionen, passerade min kassa. Jag hade nyckeln till huvudkassan och stora kassavalvet.
Jag kom först och gick sist.
* År 1975 erbjöd Postverket mig 2 årig chefsutbildning i Stockholm, med lön och trakamente.
Jag valde att läsa till mentalskötare/ undersköterska, sedan sjuksköterska och barnsjuksköterska.
* Runt 1980 delegerades jag flera gånger avdelningsansvar vid missbruksavdelning 56 Ryhov.
Det handlade om att skydda allt och alla från inre problem som drogintag, yttre problem att besökare med vapen, försök till rymning, hot mot personal och medpatienter.
* År 1983 var jag färdigutbildad sjuksköterska.
* År 1986 läste jag till barnsjuksköterska, i Linköping och Växjö, avslutat med kandidatexamen.
* År 1988 skickade barnkliniken i Jönköping mig, som första sjuksköterska vid neonatalverksamheten, till universitetskliniken Lund för utbildning tillsammans med barnläkare, i specialisering i neonatologi. Ett par år senare blev jag delegerad läkaransvar för barn i intensivvård, upp till 6 månaders ålder, och de minsta för tidigt födda barnen, de nätter primärjour var oerfaren.
* År 1996 kom jag till Karolinska sjukhusets neonatalverksamhet Solna. Enhetens sjuksköterskor trodde att de befann sig i vård på världsledande nivå, de jämförde sig med "stora centra" i USA. Ingen hade kandidatexamen. De ansåg att de inte kunde lära något av kontakt med Sveriges neonatalverksamheter.
* År 2004 fick jag spontant erbjudande om handledning till doktorsavhandling i omvårdnadsvetenskap av lektor vid Karolinska institutet och professor vid Folkhälsomyndigheten, när jag frågade om handledning för mindre projekt, avsett att lyfta kompetensnivån hos alla sjuksköterskor vid Karolinska sjukhusets neonatalverksamhet, från äldre gymnasial nivå till akademisk nivå, beslutad 1977***.
När jag kom till Socialstyrelsen i september 2010, för utfrågning om en händelse i april 2010, frågade utredarna hur jag tänkt när "en som" jag sökt chefstjänst och velat ha ansvar för kvalitet, undervisning och utveckling i delat ledarskap med en chef med erfarenhet av organisation:
"...ja det är klart - alla som söker en chefstjänst måste väl vara lite tokiga" sa en utredare och skrattade snällt.
Jag visste inte att jag var "en som" inte dög. Jag hade arbetat i positioner med stort personligt ansvar. När jag sökte till ett statligt verk som testade alla inför anställning på 60-talet valdes jag för intervju med psykolog och hög tjänsteman efter skriftliga test. Man erbjöd mig betald utbildning till chef - jag kunde välja mellan tre olika inriktningar. Det var innan jag fyllt 25 år. Man hade placerat mig på vikariat som chef sedan jag var 22 år. Jag sa nej och valde att börja i vården i stället... det var inte särskilt smart men jag har fått kunskap om vårdens organisation som gör att jag skulle vilja starta en revolution.
Det duger verkligen inte att så många sjuksköterskor vägrar att följa nationella direktiv och tillåts gå runt och inbilla sig att deras utbildning, som de gick på 70-80-talen, duger idag utan komplettering.
Hur många vill köra runt i en bil från 70-talet idag?
Vem använder en mobil telefon från 80-talet?
Det duger inte heller att unga sjuksköterskor vänder sig till läkare med frågor om specifik omvårdnad. Läkare har inte den kunskapen.
Det leder inte heller till säkerhet i vården om iva sjuksköterskor och barnmorskor kliver in i barnsjukvården och allierar sig med våra läkare - pediatriker och neonatologer - och tar sig makt som inte motsvaras av adekvat kunskap utan har sina rötter i en inbillning om att barnsjuksköterskor inte är specialister på sitt område. - Men, som sagt - vi barnsköterskor måste synliggöra, utveckla och utnyttja vår kunskap om inte andra ska ta över.
Vad skulle man tänka om barnsjuksköterskor klev in på Iva för vuxna eller på Förlossningen och tog beslut över huvudet på iva sjuksköterskor och barnmorskor tillsammans med anestesiologer och obstetriker?
Var och en måste arbeta med det den är utbildad och anställd för - annars blir det kaos.
När man väljer att anställa olika kompetenser måste organisationen samordna så att de olika grupperna befruktar varandra - inte konkurrerar ut varandra !!
Chefer måste ovillkorligt kunna den verksamheten de är satta att leda - annars blir de marionetter.
Chefer - både läkarchefer och omvårdnadschefer - måste befinna sig så nära verksamheten att de kan se missförhållanden och stoppa utvecklingen av problem innan de blir olösliga.
Vänskapskorruption är en verksamhets värsta fiende och när man inleder privata relationer på jobbet måste man dela på sig. När läkares privata väninnor, och deras bästa kompisar, tilldelas nyckelpositioner och tillåts skriva PM och riktlinjer som ingen annan sjuksköterska - inte ens chefssjuksköterskorna - kan ifrågasätta kan det bara bli fel.
Varför skulle man, som seriös sjuksköterska, välja att stanna i en organisation där möjligheten att påverka inte handlar om kunskap utan om allianser med utbyte av makt där ingen vet vem som utnyttjar vem?
År 1995 kom följande anvisning för professionaliseringen av sjuksköterskors yrkesroll:
"...ja det är klart - alla som söker en chefstjänst måste väl vara lite tokiga" sa en utredare och skrattade snällt.
Jag visste inte att jag var "en som" inte dög. Jag hade arbetat i positioner med stort personligt ansvar. När jag sökte till ett statligt verk som testade alla inför anställning på 60-talet valdes jag för intervju med psykolog och hög tjänsteman efter skriftliga test. Man erbjöd mig betald utbildning till chef - jag kunde välja mellan tre olika inriktningar. Det var innan jag fyllt 25 år. Man hade placerat mig på vikariat som chef sedan jag var 22 år. Jag sa nej och valde att börja i vården i stället... det var inte särskilt smart men jag har fått kunskap om vårdens organisation som gör att jag skulle vilja starta en revolution.
Det duger verkligen inte att så många sjuksköterskor vägrar att följa nationella direktiv och tillåts gå runt och inbilla sig att deras utbildning, som de gick på 70-80-talen, duger idag utan komplettering.
Hur många vill köra runt i en bil från 70-talet idag?
Vem använder en mobil telefon från 80-talet?
Att envist hävda att ens gamla utbildning duger utan kompletteringar på 20-30 år eller längre är som att fortsätta att skriva allt för hand medan alla andra använder en dator.
Det har gått över 15 år sedan Socialstyrelsen gav rekommendation om att alla sjuksköterskor med äldre utbildning skulle uppgradera denna!
På länssjukhuset kom chefsläkaren dundrande år 1995 med absolut krav på samtliga sjuksköterskor om att påbörja utbildningen snarast. Han hänvisade till SOSFS 1995:15 - de av oss som protesterade tystades. Ingen har ställt det kravet på de sjuksköterskor som dominerar på Karolinska sjukhusets neonatalavdelning ännu - för ingen vågar ställa krav på dem!
Om jag blivit vårdchef skulle de tvingats välja mellan att plugga eller att inte få ha hand om elever och inskolningar och att inte få delta i arbetsgrupper. Det skulle givetvis ha påverkat deras lönesättning att inte ta ansvar för sin personliga kompetensutveckling.
Utdrag ur ICN:s etiska kod för sjuksköterskor:
Sjuksköterskan har ett personligt ansvar för sitt sätt att utöva yrket
och för att genom livslångt lärande behålla sin yrkeskompetens.
Sjuksköterskan har huvudansvaret för att utarbeta och tillämpa godtagbara riktlinjer inom omvårdnad, ledning, forskning och utbildning inom yrkesområdet.
Sjuksköterskan är aktiv när det gäller att utveckla omvårdnad som vilar på evidensbaserad kunskapsgrund.
Jag hade tänkt ut en strategi för att klara inskolning bättre än innan, även om alla dessa kollegor hade valt att säga upp sig - men givetvis ville jag inte att någon skulle lämna avdelningen utan att mina kollegor - som jag tycker om och ville arbeta med - skulle få glädjen av höjd kompetens och ökad insikt om sin oerhört viktiga roll i utvecklingen av neonatalvården i hela landet.
Det duger inte heller att unga sjuksköterskor vänder sig till läkare med frågor om specifik omvårdnad. Läkare har inte den kunskapen.
Det leder inte heller till säkerhet i vården om iva sjuksköterskor och barnmorskor kliver in i barnsjukvården och allierar sig med våra läkare - pediatriker och neonatologer - och tar sig makt som inte motsvaras av adekvat kunskap utan har sina rötter i en inbillning om att barnsjuksköterskor inte är specialister på sitt område. - Men, som sagt - vi barnsköterskor måste synliggöra, utveckla och utnyttja vår kunskap om inte andra ska ta över.
Vad skulle man tänka om barnsjuksköterskor klev in på Iva för vuxna eller på Förlossningen och tog beslut över huvudet på iva sjuksköterskor och barnmorskor tillsammans med anestesiologer och obstetriker?
Var och en måste arbeta med det den är utbildad och anställd för - annars blir det kaos.
När man väljer att anställa olika kompetenser måste organisationen samordna så att de olika grupperna befruktar varandra - inte konkurrerar ut varandra !!
Chefer måste ovillkorligt kunna den verksamheten de är satta att leda - annars blir de marionetter.
Chefer - både läkarchefer och omvårdnadschefer - måste befinna sig så nära verksamheten att de kan se missförhållanden och stoppa utvecklingen av problem innan de blir olösliga.
Vänskapskorruption är en verksamhets värsta fiende och när man inleder privata relationer på jobbet måste man dela på sig. När läkares privata väninnor, och deras bästa kompisar, tilldelas nyckelpositioner och tillåts skriva PM och riktlinjer som ingen annan sjuksköterska - inte ens chefssjuksköterskorna - kan ifrågasätta kan det bara bli fel.
Varför skulle man, som seriös sjuksköterska, välja att stanna i en organisation där möjligheten att påverka inte handlar om kunskap utan om allianser med utbyte av makt där ingen vet vem som utnyttjar vem?
År 1995 kom följande anvisning för professionaliseringen av sjuksköterskors yrkesroll:
 Beslutade den 4 december 1995 Utkom från trycket den 12 februari 1996 Ansvarig utgivare: Chefsjurist Kristina Widgren Föreskrifterna och allmänna råden presenteras inte i konsoliderad form. Om föreskrifterna och allmänna råden har ändrats framgår det endast genom Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS), sökbar databas.
Socialstyrelsens allmänna råd
Enligt 6 § förordningen (1982:771) om behörighet till vissa tjänster inom hälso- och sjukvården och om tillsättning av sådana tjänster är den som har legitimation för yrket behörig till tjänst som barnmorska respektive sjuksköterska. Vidare anges att Socialstyrelsen skall meddela allmänna råd om kompetenskrav för sjuksköterskor. Socialstyrelsen har gjort en översyn av de allmänna råd som gavs ut 1985. Vid denna översyn har även barnmorskors verksamhet tagits med i de allmänna råden.Kompetenskrav för tjänstgöring som sjuksköterska och barnmorska Förordningen reglerar behörigheten till vissa tjänster inom landstingens och kommunernas hälso- och sjukvård. Socialstyrelsen anser att dessa allmänna råd även bör tillämpas inom privat verksamhet. Verksamhetens utveckling Hälso- och sjukvårdens struktur och innehåll förändras successivt. Olika faktorer bidrar till kravet på förändring. Högre krav ställs på hälso- och sjukvårdens kvalitet samt på nya och alternativa behandlingsformer samtidigt som efterfrågan på vård och service ökar. Utvecklingen av medicinsk teknik samt forskning och utvecklingsarbete medför nya möjligheter för vård och behandling. Begränsade ekonomiska resurser tvingar fram politiskt administrativa lösningar som påskyndar förändringar. Detta ställer krav på arbetsgivaren att hålla sjuksköterskans och barnmorskans kompetens aktuell i förhållande, till verksamhetens utveckling. Samtidigt genomförs flera betydande nationella reformer. Kommunerna har övertagit huvudmannaskapet för viss hälso- och sjukvård samt för omvårdnad och omsorg om psykiskt utvecklingsstörda. För medicinskt färdigbehandlade psykiskt sjuka har kommunerna betalningsansvar enligt lagen 1990:1404. Den offentliga hälso- och sjukvården kompletteras med privat vård. Förändringar som dessa leder till andra förutsättningar för organisationen av hälso- och sjukvårdens olika grenar. De begränsade ekonomiska resurserna och ett ökat inslag av marknadsorientering, leder till förändringar av den öppna och slutna hälso- och sjukvården. Inom den slutna vården minskar antalet vårdplatser som en följd av bl. a. kortare vårdtider och en ökad poliklinisering av vården. Flera sjukhus övergår till en organisation med såväl öppen som sluten vård vid avdelningar som är gemensamma för flera kliniker eller organinriktade enheter. Till dessa koncentreras resurserna. Denna utveckling ställer generellt sett högre krav på kompetens. Sjuksköterskorna kommer inte heller framgent att vara en homogen yrkesgrupp, utan kommer att ha mycket olika profiler. De högre kraven på kompetens hos sjuksköterskorna förutses följa två huvudlinjer; antingen mot ett bredare yrkeskunnande eller mot en specialisering. Väsentligt högre krav kommer att ställas på administrativt kunnande och ledningskompetens hos sjuksköterskor i ledande ställning. Utbildning och kompetensutveckling Generellt om sjuksköterskors och barnmorskors yrkeskunnande Kompetensbegreppet kan relateras till kunskapsbegreppet och vara av formell eller reell art. Sjuksköterskor och barnmorskor dokumenterar sin formella kompetens eller behörighet med legitimationsbevis. För vissa tjänster krävs därutöver kursbevis eller motsvarande kompetensbevis över genomförd vidareutbildning. Utbildning I samband med 1993 års högskolereform blev sjuksköterskeutbildningen en sammanhållen och EU-anpassad utbildning fram till sjuksköterskeexamen (120 poäng), som berättigar till legitimation som sjuksköterska. Våren 1996 examineras och legitimeras de första sjuksköterskor som utbildats enligt 1993 års studieordning. För sjuksköterskor finns en vidareutbildning till barnmorskeexamen (60 poäng), som berättigar till legitimation som barnmorska. Annan vidareutbildning av sjuksköterskor för specialisering inom visst område sker enligt lokala beslut vid högskolan. Kurser och utbildningsprogram, som i stort sett motsvarar inriktningarna inom hälso- och sjukvårdslinjen och dess påbyggnadslinjer, anordnas övergångsvis vid högskolorna som vidareutbildning av sjuksköterskor som genomgått 1982 års eller tidigare studieordning. Högskolorna förväntas successivt utveckla och tillhandahålla ett flexibelt utbud av kurser som sjuksköterskor och barnmorskor kan genomgå i vidareutbildnings- eller fortbildningssyfte. Tidigare studieordningar för sjuksköterskeutbildning och barnmorskeutbildning redovisas i bilaga. Socialstyrelsen legitimerar sjuksköterskor och barnmorskor med utländsk utbildning i enlighet med gällande behörighetsförfattning. Vidare utfärdar Socialstyrelsen behörighetsbevis till nordisk distriktssköterska. Efter att ha fått legitimation kan en sjuksköterska med annan utländsk vidareutbildning vända sig till en högskola som anordnar motsvarande svenska utbildning för att få sin vidareutbildning prövad och kompletterad. Socialstyrelsen utfärdar på begäran särskilda intyg – "Certificate of Good Standing" – till Sjuksköterskor och barnmorskor med svensk legitimation som avser att arbeta utomlands. Till sjuksköterskor och barnmorskor som genomgått utbildning enligt 1966 respektive 1982 års studieordning (allmän hälso- och sjukvård) utfärdas därtill – enligt en övergångsbestämmelse i EG-direktivet – ett intyg som krävs för godkännande inom Europa i ett land som tillhör EU (eller omfattas av EES-avtalet). Från nybörjare till expert Sjuksköterskors och barnmorskors kompetens består inte enbart i förmågan att utföra vissa arbetsuppgifter korrekt, utan även i att i alla situationer kunna bedöma och besluta när en åtgärd är relevant. Då en sjuksköterska övergår från att vara student till att arbeta som sjuksköterska blir därför behovet av introduktion särskilt stort. Efter avslutad utbildning behöver sjuksköterskan få möjlighet att uppöva sin yrkesskicklighet innan hon anförtros de mest krävande arbetsuppgifterna. Detta skall förstås mot bakgrunden av att sjuksköterskans yrke innehåller flera dimensioner som på ett dynamiska sätt utvecklas i mötet med det avvikande, det onormala, allt det oförutsägbara som är en del av mänskligt liv. I en rapport från Statens beredning för utvärdering av medicinsk teknik (SBU) beskrivs en modell för yrkeskunnandets utveckling i fem steg: sjuksköterskan som nybörjare, avancerad nybörjare, kompetent, skicklig och expert (SBU-rapport nr 123, s. 53). Kompetensutveckling I hälso- och sjukvården skall finnas den personal som behövs för att ge god vård (se 13 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL). Alla som tjänstgör i hälso- och sjukvården skall därför ha ett yrkeskunnande som gör det möjligt för dem att ge patienterna en sakkunnig och omsorgsfull vård. Enligt 2 § lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården (ÅL) skall den som tillhör hälso-och sjukvårdspersonalen utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Var och en som arbetar inom hälso- och sjukvården har ansvar för hur just han/hon fullgör sina arbetsuppgifter; ett personligt yrkesansvar (6 § ÅL). Sjuksköterskornas och barnmorskornas möjligheter till ett kompetensinriktat lärande i arbetet behöver beaktas i arbetets organisation på varje arbetsplats. För att erfarenheterna från det dagliga arbetet skall kunna fördjupas krävs att sjuksköterskan/barnmorskan får tid och möjligheter till reflektion – dvs. att tillsammans med kolleger och andra yrkesgrupper bearbeta olika problem – och att hon stimuleras att ta del av och engagera sig i forsknings- och utvecklingsarbete inom sitt område. Det kompetensinriktade lärandet behöver stödjas genom planerad utbildning. Det är angeläget att sjuksköterskornas och barnmorskornas kompetens tas till vara och utvecklas så att patienterna får en god och trygg vård. I vissa fall finns behov av vidareutbildning för specialisering inom ett område eller för en verksamhet. Numera kan en legitimerad sjuksköterska/barnmorska genomgå vidareutbildning av varierande längd inom högskolans utbud av kurser. I takt med hälso- och sjukvårdens utveckling har det även tillkommit kurser inom olika specialområden och i teoretiska ämnen utöver dem som nämns i avsnittet "Särskilt kompetens- krävande verksamheter och funktioner". Sådana kurser utvecklas fortgående. Härigenom kan t. ex. en sjuksköterska med specialisering inom ett område komplettera och bredda sitt kunnande med en kurs från ett annat specialområde eller inom ett allmänt ämnesområde som är relevant för hennes verksamhet. Omvårdnad I Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1993:17) Omvårdnad inom hälso- och sjukvård framhålls bl. a. att omvårdnad kan vara dels allmän, dels specifik. Den specifika omvårdnaden kräver kunskap inte bara om människans normala funktioner utan också om en viss sjukdom och dess behandling. En sjuksköterska som har en kvalificerad utbildning i specifik omvårdnad är särskilt lämpad att svara för den praktiska utformningen av omvårdnaden. I detta ansvarsområde ingår att ha ett primärt ansvar för omvårdnad, vilket bl. a. innefattar att "ansvara för att de omvårdnadsteoretiska och etiska grunderna för omvårdnadsarbetet tydliggörs så att de kan ligga till grund för det dagliga arbetet". Särskilt kompetenskrävande verksamheter och funktioner Patienternas behov inom varje specialområde blir avgörande för vad en sjuksköterska eller barnmorska behöver kunna göra. Kompetensbeskrivningar för de olika specialområden som berörs i nästa stycke redovisas i en särskild utgåva, som publicerats i skriftserien Allmänna råd från Socialstyrelsen, 1995:5. I all sjukvårdande verksamhet finns krav på särskild kompetens som utvecklats enligt ovan. Av olika skäl har vissa specialområden här framhållits och för dessa har krav formulerats. Dessa områden är geriatrisk vård, hälso- och sjukvård för barn och ungdomar, obstetrisk och gynekologisk vård (barnmorskeverksamhet), psykiatrisk vård, onkologisk vård, ögonsjukvård (inklusive ortoptik) samt anestesisjukvård, intensivvård, operationssjukvård och diagnostisk radiologi. Även anställningen som distriktssköterska ställer särskilda krav på sjuksköterskans förutsättningar för yrkesutövningen. De specifika insikter som erfordras i dessa fall kan bara i ringa mån inhämtas från andra specialområden. Det är därför angeläget att sjuksköterskor som anställs till dessa områden har genomgått vidareutbildning för specialisering inom området. (Med vidareutbildning för specialisering inom området jämställs här motsvarande utbildning som genom förts enligt tidigare studieordningar och där benämnts specialutbildning, vidareutbildning, inriktning och påbyggnadslinje, jfr bilaga). Sjuksköterskan med särskilt medicinskt ansvar inom den kommunala hälso- och sjukvården har ett författningsreglerat övergripande ansvar (se 24 § HSL och 10 § förordningen (1994:1290) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården). Detta ställer krav på specifikt kunnande utöver rekommenderad specialisering (SOSFS 1991:10). Anställningen som barnmorska regleras i särskild ordning och förutsätter legitimation som barnmorska (jfr det inledande stycket). Innan en sjuksköterska anställs till en särskilt krävande funktion – t. ex. sjuksköterska med ständig nattjänstgöring – bör hon ha fått möjlighet att uppöva sin yrkesskicklighet som sjuksköterska och inhämta yrkeserfarenheter från området. Det är viktigt att en sjuksköterska som tjänstgör nattetid är förtrogen med hur verksamheten fungerar under dagtid. Funktionen som sjuksköterska/barnmorska i ledande ställning vid en avdelning/enhet kräver särskild kompetens inom arbetsledning och administration inklusive budgetarbete och insikt i hälsoekonomi samt förmåga att initiera och leda utvecklingsarbete inom verksamheten. I ledningsarbetet ingår även att följa upp hur personalen utför sina delar av kvalitetssäkringsarbetet. Successivt har det utvecklats och utvecklas fortgående specialiserade vård- och behandlingsformer för vissa patientgrupper eller inom vissa verksamheter som ställer krav på att sjuksköterskan/barnmorskan har en specifik kompetens för arbetet, dvs. att hon har genomgått en relevant vidareutbildning. Exempel härpå är akutsjukvård, diabetesmottagningar, dialysavdelningar och ambulansverksamhet. Särskilda kompetenskrav gäller för de sjuksköterskor som i enlighet med särskilda föreskrifter inom sin yrkesutövning förskriver läkemedel eller kostnadsfria förbrukningsartiklar och de barnmorskor som förskriver preventivmedel (SOSFS 1994:11, SOSFS 1994:22 och SOSFS 1993:19). Varje arbetslag inom hälso- och sjukvården skall ha ändamålsenligt sammansatt personal (i 3 och 23 §§ HSL). Vid rekrytering av sjuksköterskor måste därför en noggrann bedömning ske från fall till fall av vilken kompetens som behöver tillföras arbetslaget. För att patienterna skall kunna få sakkunnig och omsorgsfull vård behövs i vissa fall vid samma avdelning/enhet sjuksköterskor med vidareutbildning inom olika specialområden. Det kan vid vård av långtidssjuka, åldersdementa patienter vara värdefullt om exempelvis någon av sjuksköterskorna har genomgått utbildning för specialisering inom psykiatrisk vård i stället för att alla har vidareutbildning för specialisering i geriatrisk vård eller motsvarande. När organisationen är sådan att barn vårdas på samma avdelning som vuxna, bör det för vården av barnen finnas en sjuksköterska med specialisering inom barnsjukvård. Såväl barnsjuksköterska som distriktssköterska kan tjänstgöra inom skolhälsovård. Inom gynekologisk vård kan finnas såväl sjuksköterske- som barnmorsketjänster. Planering Med hänsyn till patienternas säkerhet i vården är det angeläget att det inom varje ansvarsområde finns tillräckligt antal sjuksköterskor med rätt kompetens som kan ansvara för de arbetsuppgifter som kräver specifikt kunnande. För en nyanställd sjuksköterska/barnmorska är inskolning och särskild uppmärksamhet från arbetsledningen viktig. Det är också väsentligt att hon i sin yrkesutövning kan få god handledning. Socialstyrelsen vill framhålla att det är angeläget att personalstrukturen är sådan att behovet av nödlösningar blir så litet som möjligt. Det är viktigt att huvudmannen har en personal- och utbildningsplanering som ökar beredskapen för situationer då det är brist på kompetent personal. En arbetsuppgift får delegeras endast när detta är förenligt med god vård (7 § ÅL). När en vakans uppkommer kan det t. ex. vara lämpligare att omfördela arbetsuppgifterna eller resurserna än att ansöka om dispens för att anställa en vikarie som saknar legitimation som sjuksköterska. Med hänsyn till patientens säkerhet och värdens kvalitet kommer Socialstyrelsen i fortsättningen att vara restriktiv när det gäller att medge dispens för att förordna en person som saknar legitimation som sjuksköterska till vikarie på en sjukskötersketjänst. Kommunerna och landstingen ansvarar enligt 3 kap. 19 § och 6 kap. 7 § kommunallagen (1991:900 ändrad 1994:690) för att den hälso- och sjukvård som upphandlas från entreprenör fyller de krav på god vård som anges i 2 § HSL. För privat verksamhet måste samma höga krav ställas på sjuksköterskornas/barnmorskornas kompetens som i offentlig regi. Detta gäller även vid anställning av vikarier. Bilaga Tidigare studieordningar för sjuksköterskeutbildning och barnmorskeutbildning Sjuksköterske-/barnmorskeutbildningen har under årens lopp reformerats vid flera tillfällen. Här anges huvuddragen i utbildningens uppläggning enligt de studieordningar som fastställts sedan 1950-talets början. Enligt 1952 års studieordning omfattade sjuksköterskornas utbildning 3 - 3 1/2 år och hade föregåtts av en provtjänstgöring. Sjuksköterskeutbildningen inleddes med en obligatorisk allmänutbildning under de två första åren och därefter följde direkt en specialutbildning i något av följande områden: medicinsk sjukvård, kirurgisk sjukvård, kirurgisk poliklinik, sinnessjukvård, operationssköterskearbete, röntgenarbete, laboratoriearbete samt distriktsvård, barnsjukvård och barnmorskearbete. De tre sistnämnda specialutbildningarna var längre och genomfördes vid särskilda läroanstalter; distriktssköterskeskola, barnsjuksköterskeskola respektive barnmorskeläroanstalt. Som vidareutbildning av sjuksköterskor tillkom under 1950-talet anestesisköterskekurs. Med 1966 års studieordning delades sjuksköterskeutbildningen i grundutbildning och vidareutbildning. Grundutbildningen omfattade fem terminer och berättigade till legitimation som sjuksköterska. Viss tids yrkeserfarenhet som sjuksköterska krävdes för tillträde till vidareutbildning. Vidareutbildningslinjer fanns för följande specialområden: medicinsk och kirurgisk sjukvård, psykiatrisk vård och åldringsvård (var och en en termin), anestesisjukvård, intensivvård, operationssjukvård, hälso- och sjukvård för barn och ungdom, öppen hälso- och sjukvård (var och en två terminer) samt obstetrisk och gynekologisk vård (barnmorska, 50 veckor). På grund av svårigheter att rekrytera sjuksköterskor till vissa verksamheter inleddes i början av 1960-talet direktutbildning av operations-, röntgen-, radioterapi- och oftalmologassistenter. Utbildningarna omfattade fyra/fem terminer. Vid 1982 års reformering av vissa medellånga värdutbildningar samordnades operations-, röntgen-, radioterapi- och oftalmologassistentutbildningarna delvis med sjuksköterskeutbildningen inom högskolans hälso- och sjukvårdslinje. Genom övergångsbestämmelser har de jämställts med motsvarande inriktning inom hälso- och sjukvårdslinjen för legitimation som sjuksköterska (se nästa stycke). 1982 års studieordning för sjuksköterskeutbildning (hälso- och sjukvårdslinjen) omfattade, 80/90 poängs högskolestudier och förutsatte att de studerande tidigare genomgått gymnasieskolans vårdlinje (eller motsvarande vårdutbildning). Från senare delen av 1980-talet anordnades försöksverksamhet med direktantagning till hälso- och sjukvårdslinjen (120/130 poäng) av studerande med allmän behörighet för högskolestudier men som saknade den särskilda behörigheten, dvs. gymnasial vårdutbildning. Denna försöksverksamhet skedde i rekryteringsbefrämjande syfte, lockade många sökande och anordnades successivt i relativt stor omfattning. Hälso- och sjukvårdslinjen gav en god grundläggande utbildning i omvårdnad och därtill en specialisering inom något av följande områden: allmän hälso- och sjukvård, operationssjukvård, psykiatrisk vård, ögonsjukvård, onkologi (radioterapi) och diagnostisk radiologi. Samtliga inriktningar berättigade till legitimation som sjuksköterska med kompetens inom respektive område. Detta gäller även den treåriga högskoleutbildning med inriktning mot diagnostisk radiologi som övergångsvis har anordnats efter reformeringen av sjuksköterskeutbildningen den 1 juli 1993. För vidareutbildning av sjuksköterskor fanns följande påbyggnadslinjer: anestesisjukvård, intensivvård, hälso- och sjukvård för barn och ungdom, öppen hälso- och sjukvård, ortoptik (var och en 40 poäng), obstetrisk och gynekologisk vård (barnmorska, 50 poäng) samt onkologisk omvårdnad (20 poäng). 1. Dessa allmänna råd ersätter Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1985:12) om kompetenskrav för sjukskötersketjänster. 2. Dessa allmänna råd kompletteras av en särskild skrift "Kompetensbeskrivningar för sjuksköterskor och barnmorskor" som givits ut i serien Allmänna råd från Socialstyrelsen, 1995:5. Socialstyrelsen NINA REHNQVIST Estrid Gullström (Hälso- och sjukvårdsgruppen)
I Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS) publiceras verkets föreskrifter och allmänna råd.
SOSFS kan beställas från webbutiken eller Socialstyrelsens kundtjänst, 120 88 Stockholm. Fax 08-779 96 67, e-post socialstyrelsen@strd.se ISSN 0346-6000 Artikelnr 1995-10-001
Har du frågor eller synpunkter? Läs om webbplatsen eller kontakta oss!
TVÅ ÅR INNAN - ÅR 1993 - HADE FÖLJANDE DIREKTIV KOMMIT OM INNEBÖRDEN I BEGREPPET "SPECIFIK OMVÅRDNAD".
DET JAG VELAT UTVECKLA PÅ NEONATALEN I SOLNA, TILLSAMMANS MED ALLA MINA KOLLEGOR -BARNSJUKSKÖTERSKOR, IVA SJUKSKÖTERSKOR OCH BARNMORSKOR - ÄR "SPECIFIK NEONATAL OMVÅRDNAD"
|