söndag 20 maj 2012

ETT BARN SOM GRÅTER


Jag hittade denna bild på Barnläkarbloggen för något år sedan.
Jag skrev till läkaren som lagt ut bilden på Internet och den är nu borttagen.

Bilden är tagen på min fd arbetsplats, KS neonatalavdelning. Vare sig fotografen, personen som håller sina händer till synes beskyddande runt barnet eller barnläkaren som exponerade detta i barnläkarnas blogg på nätet verkar ha sett att detta barn gråter.

Dels drar tejpen i hans ansikte, dels sluter inte solglasögonen tätt, dels ligger han på ett absorbtionsförband utan plastskikt - vilket omöjliggör mätning av urinmängd trots att han uppenbart har infusioner pågående i naveln - men det värsta är hans röda och uppsvullna vänsterhand.
Uppenbarligen har barnet någon form av infart i sitt vänstra armveck - man ser det på tejpen - och det är alldeles klart att någon vätska går ut under huden, inte i blodkärlet eller har gjort det.
Om en hand är så svullen måste man omedelbart ta bort förbandet så att det inte stasar, man måste lägga handen i högläge för att minska svullnaden och man måste trösta barnet och ev ge smärtlindring. Man har inte tid att fotografera - man måste hjälpa barnet direkt.

Detta barn har så ont i sin hand att han gråter högt - men det hörs inte för att han har en tub i halsen som gör att han inte kan stänga sina stämband.
För mig är detta KS neonatalavdelning i ett nötskal.
Man ser det fina nästet med sina små röda hjärtan och björnarna, man ser utanverket och man sprider det till föräldrar över Internet men man missar att där ligger en liten levande människa och gråter...

Föräldrarna ser det personalen inte ser.



Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.