tisdag 17 juli 2012

Från Påskuppror mot utförsäkringarna



Finns det nån JOURNALIST här som vill skriva om detta? Hör i så fall av dig till Thom Olausson snarast! https://www.facebook.com/tolausson

"Thom Olausson
Jag vann mot fkassan i domstol. Glad trodde jag att pengarna skulle betalas ut så att man kunde komma ikapp med alla ackumulerade skulder. Nu har man börjat utöva utpressning mot mig. De ringde och ville att jag skulle godkänna ett helt absurt avdrag på runt 8 tusen. Jag ifrågasatte, och då sa mannen att i runda slängar 7 tusen inte var så farligt, om jag bara godkände så kunde jag få mina pengar. Jag vägrade, och då avslutade mannen som ringde med att säga att lite mer än 6 tusen knappast var något att bråka om. Då sa jag att jag ville ha ett beslut på papper. Istället skickades en liten lapp om summan de vill dra, och att jag skulle lämna synpunkter. Jag ringde upp och sa att jag motsatte mig deras avdrag eftersom de inte har ett beslut som ger dem rätt. Då kom det jag ser som utpressning: om jag slutade krångla och godkände så kunde jag få mina pengar på studs, inga problem. Om jag å andra sidan fortsatte att krångla så skulle man vänta tills den allra sista dagen innan man tog ett beslut, MEN jag kunde ju även råka ut för en teknikalitet som gjorde att eftersom JAG krävde ett beslut så kunde de inte alls betala ut, och ett beslut krävde i sin tur att jag godkände deras makabra avdrag! Vad ska man göra? Har uttömt alla mina finansiella tillgångar och bar backe är det som återstår. Någon som har ett bra råd? Någon journalist som vill skriva om det? Jag går under som person! :-(("








Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.