Om amning / matning av omogna barn från 2009; ur min dator.

I mitten av 80-talet ansåg svenska läkare att barn inte kan känna smärta; det var inte ”vetenskapligt bevisat” sa man och avfärdade barns smärta.

År 2009 anser Stockholms neonatologer att neonatalsjuksköterskor inte har adekvat kunskap för sin funktion; den är inte ”vetenskapligt bevisad” säger man och avfärdar kompetensen.

År 1995 kom direktiv från Socialstyrelsen som beskrev en process som syftade till att lyfta fram sjuksköterskors s.k. tysta kunskap och bevisa och visa den vetenskapligt.

När sjuksköterskor på KS neonatalavdelning i Solna försökte initiera denna utveckling slogs deras försök ner av läkare, barnsköterskor och knappt halva sjuksköterskegruppen.

Mellan 40-50 erfarna sjuksköterskor slutade inom 3 år, däribland hela ledningsgruppen.

När Socialstyrelsen år 2002 försökte initiera en AT liknande introduktion för sjuksköterskor, som ett steg i professionaliseringsprocessen, slogs detta initiativ ner i Stockholm.

Numera ges gruppen på KS neonatalavdelning undervisning av experter från helt andra områden; bl.a. barnmorskor. Denna grupp har inte hindrats i sin professionella utveckling. Tvärt om har de, i avsaknad av forskning från svenska neonatalsjuksköterskor, tagit över viktiga områden som de saknar adekvat utbildning för. Ett exempel är amning/matning av prematurer och svårt sjuka barn. Tidigare innefattade barnmorskans ansvar det som rörde mammornas kroppar – som barnmorskor har utbildning för – medan allt som rörde barnen var barn/neonatalsjuksköterskans ansvar, eftersom den gruppen har en 1 årig utbildning om barn.

För ett flertal år sedan tvingades erfaren barnpersonal på KS Neo att delta i en obligatorisk undervisning om amning av en barnmorska som uppenbart saknade kunskap om sjuka barn. Denna barnmorska utsågs sedan - av en vårdchef som saknade neonatal kompetens - till referent för en amningsgrupp som bestod av nyanställda, oerfarna entusiaster.

Gruppens inställning var att svårt sjuka barn fungerar, i matsituationen, exakt på samma sätt som friska fullgångna barn. Avdelningens läkare anammade samma policy. Ytterligare neonatal/barnsjuksköterskor valde att lämna verksamheten som en konsekvens av detta.

Vid senaste torsdagsutbildningen tvingades vi att lyssna på en ny entusiast; en nyanställd barnmorska som uppenbart saknade insikt om att hon inte har kunskap om sjuka barn.

Sedan denna undervisning har man nu börjat spruta in i munnen på omogna barn, som saknar både host- och sväljreflex. Man iordningställer 10-15 ml ”smakportion” per dag, av prematurmödrars näringsrika mat, och kastar det som blir över när dygnet är slut. (Personalen drog upp 1-2 ml mat i en spruta, som man gav var 3: timme). Man lägger omogna barn till bröstet med tesen ”alla kan amma”! När jag nyligen arbetade en natt på Fam.neo försökte en barnsköterska pressa en ny sjuksköterska till beslut om att ett barn i vecka 31-32 borde sova hos sin mamma och ammas hela natten.

Sedan mängder av erfarna och kloka neonatalsjuksköterskor lämnat verksamheten – därför att deras kompetens ignorerats framför allt av läkare - har avdelningens redan mycket dåliga rykte inom svensk neonatalvård, försämrats till katastrofalt. Varför skulle man, som neonatal sjuksköterska vilja arbeta i en verksamhet där man fråntas kompetens- och ansvarsområde?

I en verksamhet där allt fler saknar specifik neonatal kunskap lägger iva sjuksköterskor och barnmorskor prematura barn till bröstet och undersköterskor – som inte har någon som helst utbildning om sjuka barn – ger ”smakportion” till prematurer som knappt öppnat ögonen än.

Man tror att bara för att ett barn ”suger bra på nappen” så kan det samordna att suga, svälja och andas utan att sätta i halsen.

Barnläkarföreningens bedömning redan under 80-talet var att inga barn under vecka 35 fick amma eller äta med nappflaska därför att deras omogna motorik utgjorde risk för aspiration.

Idag ger undersköterskor(!) på KS mat i munnen till barn i v 25, erfarna barnsjuksköterskor som protesterat har blivit utskällda och ignorerade och när undertecknad skrev en LAH om att stora mängder av de prematura barnens mat måste kastas – därför att man inte kan ge så små barn mat direkt i munnen – sa någon att detta är ”en skitsak”.

Jag har jobbat på många olika arbetsplatser i tre olika yrken men aldrig sett en verksamhet angripa sina egna experter, förhindra deras professionella utveckling, ersätta dem med vem som helst - utan något som helst krav på adekvat kunskap – och hota och tysta den som vågar protestera!

Vad är syftet?

Läs mera om mina synpunkter om amning i följande inlägg:
http://barnsjukskoterskans.blogspot.no/2012/12/om-hygien-pa-neonatalavdelning-fran.html